Renovering av ramen - så här gjorde vi.

Ramen är ju det som främst skiljer en Formel Vee från en vanlig VW. Alla Formel Vee skulle enligt reglementet vid denna tid ha en rörram.
Många bra och mindre bra konstruktioner såg dagens ljus dessa tidiga åri Fvee. Willy dolling sneglade en hel del på samtida Lotus och Brabham Formel 3 racers, vilket syns när man jämför vår ram med merparten av de samtida, mer enkla Fvee konstruktionerna. För att gå iland med renoveringen av ramen anlitade vi formelbilsspecialisten Micke "Julle" Juhlin, på StarCar i Sundbuberg och rambyggarspecialisten Anders Holm på Profog i Järfälla.
Det skulle visa sig bli "lite" mer jobb med ramen än vad vi tänkt oss...

Nu börjar arbetet på riktigt 
Micke Juhlin på StarCar i Sundbyberg börjar med att provmontera bilen i stora drag, för att få en uppfattning över projektet och hur all delar ska sitta och om de passar.

Med bilen provmonterad var det dags att premiärvisa projektbilen för Classic Motors läsare.
På Classic Motors träff på f.d. F8, Barkarby Flugfält fick vår Fvee många nyfikna blickar och en hel del frågor.
Kontrasten till alla renoverade pärlor var stor...

Celebert besök!
Curt "Curre" Johansson, förste riksmästare i Formel Vee säsongen 1966 inspekterade intresserat vår Dolling.
Inte undra på, Curre körde systerbilen till vår bil för BP teamet 1967.  

Tillbaka i verkstaden var det nu dags att börja med ramen, En hel del svetsar och rör såg lite tveksamma ut vid närmare inspektion. vi bestämde oss därför att ta ett noggrannare tag med ramen än vi först planerat.

Här syns bakramen tydligt. Här var renoveringen redan påbörjad av en av de tidigare ägarna som svetsat upp bakramens profil med ny frisk plåt, Möjligen i kraftigaste och tyngsta laget. Men igengäld stabilt, så det behåller vi precis som det är. "Vaggan" för växellådan med övre fästen för stötdämparna är karaktäristisk för just Dollings 67:or med rundrörsram.

En bild från Willy Dollings verkstad anno 1967. Arbete på den första 67:an pågår för fullt. Här syns bakramen tidiga utförande, bland annat ändrades de övre rören och blev demonterbara för att underlätta motorbyte. Vaggan har redan här fått sin typiska form, även om detaljförändrignar skett genom åren.

Här har förändringar skett genom åren. Vi har spårat bilen tillbaka till SSK-serien mitten 70.tal. Någon stans på vägen har "B-sektionen" fått detta utseende. Vi kommer att göra om denna så det påminner mer om originalutförandet igen.

Så här såg det ut i original. Observera att det övre röret vid instrumentbrädan förljer karossen form mer än vad det gör på vår bil.
Notera också att sidorna vid stolen delvis är täckta med plåt. I övrigt är sig det mesta ganska likt.
Roligt när man hittar bilder från tiden, även om de som här, är märkta av tidens tand. Per Cewrien som var en av huvudpersonerna under de tidiga årens Fvee tävlande är fotografen bakom dessa fina tidsdokument.

Så ska ju föraren få plats också. Helst vill man ju dessutom sitta bra när det går undan i böjarna. En hel del pyssel och funderande, då chauffören är ganska lång, inte minst benen kräver mycket utrymme...

När sittpositionen blir så låg som vi vill, börjar det bli lite ont om utrymme för fötter och pedalställ.
Vi får nog kompromissa lite med en mer upprätt körställning, tyvärr.

Nybryggt kaffe är ett viktigt  livlexir både i verkstaden och ute på banorna. Givetvis provade vi ut en optimal placering för mugghållaren, tills vi kom på att det nog inte var en tidstypisk utrustningsdetalj ;-)

När vi tillsammans med Anders Holm började syna ramen i sömmarna på allvar, dök det upp en hel del som man helst inte vill se på en racerbil, där ramens kondition kan vara skillnaden mellan glädje och katastrof.  De här gamla svetsarna är som synes inte mycket att lita på.

Även många av ramrören har fått en hel del stryk genom åren som synes.  Gamla svetsar och klent gods kan lätt dölja sig under en blästrad och lackad ram som annars ser fin ut

Den största faran med en gammal rörram är att kondens på grund av varierande förvaringstemperatur lätt sätter igång korrosionsprocessen från insidan. Så här såg merparten ramrören ut när erfarne rambyggaren Anders Holm på Profog inspekterade vår ram lite grundligare än vad själva först gjort. Det är lätt att föreställa sig vad som kan hända vid en krasch när det ser ut så här. Så även om din ram ser frisk ut på utsidan, kolla hur den ser ut på insidan innan du tar ut din bil på banan!

Efter att Anders fått fundera lite på hur vi bäst skulle ta oss an ramen, tog han helt sonika fram den lilla kapen och kapade bort hela den dåliga delen av ramen i ett stycke. Dels spar det en massa tid. Dels så får man ju på så sett en komplett mall för hur ramen såg ut, så man kan bibehålla originalutförandet, även med nya rör.

Anders ser inte speciellt oroad ut trots att ramen nu decimerats med flera meter rör. Har man byggt ramar till dragsters i både Europa och USA, ska det nog mer till för att utmana en van rambyggare.

Som synes återstår det inte så mycket av den gamla ramen. De längsgående bottenrören var friska och hade 3mm godstjocklek, så där var mariginalerna rejäla. Störtbåge och bakram hade tidigare ägare påbörjat renoveringen av, så det jobbet slipper vi.

Efter att vi tagit bort de dåliga rören, som ju var fler än vi trodde, var det dags för Anders att böjra bygga upp ramen med friska rör igen.

Sakta men säkert återtar ramen sitt ursrpunglgia utseende. Anders är noga med att har ramen fastspän i planskivan, så att att ramen inte blir skev. Något som annars inte är helt ovanligt på gamla racerbilsramar.

För att undvika att ramen slår sig svetsar Anders ramen korsvis från sida till sida och fram och bak.
 

Noggranheten är hög och Andersa tar referensmått under hela arbetets gång.

Mycket är nu  gjort , men en hel del återstår innan ramen är klar för lack och montering.

Vi prövar också att karossen passar som den ska på de nya ramrören. Micke och Andy på StarCar synar passformen noga.

I det här läget passar vi också på att passa in instrumentbrädan och de ramrör som ska bära upp denna och samtidigt utgöra främre skyddsbåge i det fall vi skulle slå runt. Säkerheten är det alltid vätrt att lägga lite extra omsorg i.

Resutlatet så här långt blir en kartiongmall som ger oss formen för rören vid instrumentbrädan. Nu är det bara att kröka rören efter mallen. Eftersom radien inte är konstant fugnerar det inte så bra med en vanligt rörkrök utan vi får valsa fram formen istället.  

Hemma i verkstaden igen. Nu börjar inpassningen av alla komponenter som ska få plats på bilen. Något som kräver lite tanke och planering för att bli bra både funktionellt och viktfördelningsmässigt.

Här syns slutresultatet av den pappmall för främre båge vi gjorde tidigare. Röret är nu valsat till den båge med varierande radie vi ville ha för att följa karossen så bra som möjligt.

Efter lite funderande och testande blev det främre motorfästet så här. Ganska bra tycker vi sjävla.